Julhälsning från prästen

Tack till dig som varit med och bett under 2020. Bönen bär ända fram! Det goda budskapet om frid bärs i bönen ända fram till stallet i Nasaret. Likt änglarna får vi fortsätta sjunga Guds lov.

Det är ett minst sagt annorlunda år vi alla har bakom oss. Restriktioner och beslut har påverkat våra liv och vår vardag.

I Västerkyrkan har gudstjänster genomförts. Människor har bett och lovsjungit Gud – om så bara två eller tre. I somras var det möjligt att vara fler. När vi under fyra månader satt utomhus och firade gudstjänst tänkte jag många gånger på vilken glädje vi har i varandra! Och vilken glädje att få vara mitt i stan – mitt i människors vardag – och där fira gudstjänst! När någon cyklist stannade till för att lyssna på sången eller en person med hund som saktade ner på stegen fick Guds röst värma även dem.

Kyrkan ska vara så tillgänglig och öppen att människor vill stanna där. Vi tillsammans är kyrkan. Det är inte byggnaden som samlar oss utan det är Jesus Kristus. Vi kan sakna gemenskapen kring kyrkfikat och i foajén, i samtalsgruppen och sammanträdena. Men vi behöver inte sakna Gemenskapen i Kristus. Den är vi en del av hela tiden.

Paradoxalt är julen, som ofta är rätt så inrutad i alla möjliga slags traditioner, den högtid där det oförväntade händer. Budskapet om att Jesus var född gick inte först till palatset utan hördes ute på en äng. Där under stjärnhimlen vilade herdarna, i sin vardag med sina hjordar och julens budskap ljöd i natten. Även årets julnatt har samma budskap. I våra hem eller där vi befinner oss kan vi låta det ljuda ut: Ära vare Gud i höjden och frid på jorden åt dem han har utvalt!

Med önskan om en välsignad julhelg. Må din väg gå dig tillmötes.

Marianne Molin